Det finns olika typer av clostridie vaccin, alla är flerkomponentsvaccin. Ett vaccin som hjälper mot Clostridium perfringens typ A är Covexin, men det har fått rykte om sig att kunna orsaka problem hos högdräktiga ston.
Ett annat vaccin som tar en del andra clostridie sjukdomar, däribland stelkramp, är Miloxan. De flesta alpackaägare och veterinärer väljer att vaccinera alpackor mot clostridiesjukdomar. Men det finns ingen självklar rekommendation om vilket vaccin man bör använda.

Ett annat problem med den här typen av vaccin är att en flaska innehåller ca 25 doser och blir oanvändbart efter bara något dygn öppnat, även om det förvaras i kylskåp. Dessutom är det ganska dyrt, och bör således kunna användas på så många djur som möjligt vid ett tillfälle.

När skall alpackorna vaccineras?

Dräktiga ston bör vaccineras 4-6 veckor före nedkomst. Eftersom beräknad nedkomst hos alpackor oftast beräknas med plus/minus två veckor så borde 6 veckor före nedkomst vara det som kan rekommenderas.

Vaccinerar man för nära inpå nedkomst (mindre än 4 veckor) så kan det påverka stoet negativt och skyddet hinner inte ut i råmjölken för att ge fölet det skydd som eftersträvas. Vaccinerar man för långt ifrån nedkomst (mer än 6 veckor) så räcker inte skyddet i råmjölken till för att fölet skall få tillräckligt skydd.
Icke dräktiga ston, hingstar och vallackar kan vaccineras samtidigt som de dräktiga stona.
Ungdjur som inte tidigare vaccinerats skall ha två doser med en månads mellanrum, för att bygga upp ett grundskydd. Sedan ingår de i den övriga besättningens vaccineringsrutiner. Ev. kan de nyfödda fölen få vaccin vid 3-4 månaders ålder.

Avmaskning av alpackor

"Det är önskvärt att undvika kemisk avmaskning så långt som möjligt. Ta därför träck prov!"Djur som gått inne under vintern kan med fördel testas innan de släpps på bete. Då undviker man att få ut eventuella överlevande parasiter i vårhagen. Djur som går ute året om bör testas när dygnstemperaturen nått åtminstone 10 plusgrader efter vintern. Det effektivaste är då att testa de unga djuren, de som föddes sommaren före.

Man kan skicka samlingsprover, men ej mer än tre djur i varje prov. Visar det sig att de unga djuren inte har några oönskade parasiter el. dyl. i avföringen då har inte de vuxna djuren det heller och man kan slippa kemisk avmaskning.

Finns det parasiter så kan hela besättningen behöva avmaskas. Rådfråga veterinär om vilket preparat som är lämpligast, det finns flera olika på marknaden.

Injektion är det effektivaste sättet att ge avmaskningsmedel, men man bör tänka på att inte samordna det med vaccinationen (se ovan om vaccinering) för de dräktiga stona. Det kan bli för mycket på en gång.
Andra metoder som t.ex. en spruta i munnen, eller blanda i foder kan också gå bra. Om man blandar i foder måste man dock vara säker på att rätt alpacka äter upp rätt mat.

A och O för att undvika parasiter så långt som möjligt är att hålla alpacka toaletterna rena!

Utförligare råd och rekommendationer

Ovanstående kortfattade råd har tagits fram i dialog med Alpackaföreningens rådgivande veterinärer. De vill poängtera att det finns olika strategier. Det kan vara så att det som är rätt för ett djur eller en gård inte är optimalt för andra. Därför rekommenderar Alpackaföreningen alla att noggrant ta del av Svenska Djurhälsovårdens information och hälsoprogram för kameldjur www.svdhv.org välj fliken ”Kameldjur”.

Bitte Åberg