Engagerade insatser gav det resultat vi hoppats på. Många alpackor började anlända redan på fredagskvällen. Vid start på lördagen fanns de på plats i sina fållor färggranskade, veterinärbesiktigade och chipkontrollerade. Tidigt på morgonen anlände övriga och genomgick samma noggranna kontroll.

Nu var det domaren Liz Barlows tur att ta över taktpinnen och det gjorde hon med professionalism och engagemang. Utställarna lyssnade intensivt på hennes bedömningar av alpackorna. Och visst fanns nerverna där. Hur skulle min alpacka klara sig i konkurrensen?

Det dröjde inte länge förrän publiken började strömma in. Det enorma ridhuset visade sig kunna svälja besökare, utställning, arena, släp och bilar utan den minsta trängsel. Det kunde t.o.m. kännas lite tomt. Men facit ca 700 personer på plats var ett glädjande resultat.

Servicen var på topp. Lärare och elever från Tenhult gjorde allt vi kunde önska för att utställningen skulle fungera. I matsalen fanns ständigt personer som passade på att stilla hungern och värma sig lite. För kallt var det i ridhuset. Riddersbergs värdshus visade sig vara en pärla där ett stort antal valde att äta sin lunch.

Tävlan är en viktig del i en utställning men frågan är om inte kontakterna uppfödare emellan, intrycken från andras alpackor och de många tipsen betyder ännu mer.

Varje utställning blir ett steg till i att välja väg i avel och djurhållning.

Domarens tempo till trots – allt tog tid och först vid sextiden närmade vi oss den spännande finalen med dagens mest åtråvärda priser

Supreme Champion ….

Peruvian Prize….

Made in Sweden….

Kommentarerna efteråt är tydligt positiva. Men visst nu skall vi utvärdera och lära oss lite till om hur vi bäst arrangerar utställningar I framtiden.

Ulf Åberg
Ordförande

RESULTATLISTA

BILDER FRÅN UTSTÄLLNINGEN