Helgen den 9:e och 10:e oktober 2010 gick helt i alpackans tecken. Då gick nämligen Svenska Alpackaföreningens kurs av stapeln hos Bitte och Ulf Åberg på Langstorp utanför Hörby. Det blev en underbar helg bland tvåbenta och fyrbenta vänner. Solen lyste ikapp med oss 14? deltagare som fick ta del av värdparets gästfrihet och de kunniga kursledarnas kunskaper. Teori varvades med praktiska övningar under båda dagarna så vi fick lite frisk höstluft på köpet!
Dag 1 handlade om hantering av alpackan och hölls av Vicki Agar från England. Vi fick en introduktion i det ”naturliga” sättet att hantera alpackan. Det är viktigt att man tänker lite som en alpacka som ju är ett flyktdjur. Den tycker inte om att känna sig fastlåst utan vill kunna gå framåt och bibehålla sin balans. En trygg och avslappnad alpacka är en förutsättning för at kunna träna tillsammans med den. Det handlar alltså mer om att vara ödmjuk och ha respekt för djuret än att ha muskelstyrka! Det kräver dock tid och tålamod och en hel del träning…

Vi fick lära oss att en bra tid att börja träna alpackan är vid ca 6 månaders ålder när avvänjningen sker och fölet är naturligt kontaktsökande. Träningen bör ske i ganska korta pass för att inte trötta ut alpackan. En bra första träning är att förflytta alpackan i en fålla, vilket också blev vår första övning denna dag. Stackars Viggo som blev mitt första träningsobjekt tröttnade till slut på att gå runt, runt i en liten fålla så han ställde sig helt sonika still och vägrade att flytta sig. Så där stod vi och lutade oss mot varandra, men det var mysigt det också! Har man fått en hingst till att vara så lugn bland människor så har man kommit långt…

Nästa övning gick ut på att fånga alpackan med ett så kallat catch-rope som sätts fast i en lång pinne med en klämma i ena änden. Repet läggs löst runt alpackan hals så att man har kontroll på den och samtidigt kan man röra sig mot den och ifrån den. Successivt kan man sedan spänna fast repet runt halsen och leda den. Ett annat sätt att hålla alpackan på är ”bracelet” där man inte använder några hjälpmedel utan helt enkelt håller en hand runt nacken och en lätt under hakan. Här kan man passa på att ge lite massage som kallas T-touch som får alpackan att slappna av och njuta! Det är viktigt att alpackan inte känner sig fasthållen utan tillåts röra sig lite fram och tillbaka.

När man har tränat sin alpacka ett tag på dessa övningar så att den känner sig trygg kan man gå vidare och sätta på den en grimma. Även detta fick vi öva på. Benjamin som jag övade med var så van vid detta så att han själv stack in huvudet i grimman (misstänker att han och hans matte övat i smyg innan)!
Innan dagen var slut visade Vicki oss några användbara knep för att på bästa sätt klippa tånaglar och ge injektioner.

När vi lämnade Langstorp på lördagskvällen kände vi oss mätta, glada, trötta och framförallt uppfyllda av all ny kunskap!

Dag 2 hölls av Jay Holland, också han från England. Denna dag handlade om alpackans ull och egenskaper. Liksom föregående dag välkomnades vi av doften av Ulfs hembakta croissanter som smakade fantastiskt och gav oss ny energi att ta in mer kunskap. Jay gick igenom olika egenskaper hos alpackan; vad som är bra och vad som är mindre bra och vad domarna tittar på vid en utställning. Exempelvis är rätt proportioner viktigt. Till skillnad från hos oss människor anses det bra hos alpackor att ha en bred och gärna sluttande bakdel… Bringa och nos får gärna vara kraftiga och benen skall vara raka. Detta är bra att veta i avelssammanhang. Den perfekta alpackan finns inte (ännu) men det är ju meningen att aveln skall gå framåt och ge bättre och bättre djur.

Jay visade även exempel på missbildningar som såg otäcka ut och som i vissa fall orsakade djuret lidande och i värsta fall en alltför tidig död. Det är viktigt att veta vilka defekter som är ärftliga så att man inte avlar vidare på dessa djur och för generna vidare.

På eftermiddagen fick vi lära oss en hel del om alpackans ull eller rättare sagt fiber. Kvalitén skiljer sig mycket mellan olika individer och det finns flera karaktärer att bedöma. Dessa är till exempel fiberns tjocklek (mikrontal), mjukhet, täthet, vikt, vågighet (crimps), lyster och likformighet.

I England är det vanligt att man endast visar upp alpackans ull i en så kallad ”fleece-show” och vi fick lite tips på hur man kan snygga till den lite för att få så bra poäng som möjligt. Bland annat bör man plocka bort smuts och de grova skyddshåren innan uppvisningen.

Som avslutande övning på denna kurs gick vi loss på ullen från några olika alpackor för att få en fingerkänsla för olika kvalitéer. Inte helt enkelt men faktiskt så kunde jag se och känna en viss skillnad. Att alpackornas ull är en fantastisk gåva från dem till oss är i alla fall säkert!

Jag tror att jag vågar tala för oss alla när jag tycker att helgen var mycket givande och jag hoppas och tror att både vi och våra alpackor kommer att få mycket nytta av de nyförvärvade kunskaperna. Ett stort tack till Bitte och Ulf för att vi fick vara hemma hos dem och till Vicki och Jay som hade tålamodet att handleda oss under de här dagarna. Och naturligtvis får jag inte glömma huvudpersonerna; alpackakillarna vi tränade med som vanligtvis bor hos Bitte och Ulf samt vissa av dem hos Madeleine och Leif på Kusipacha Alpacka.
Hoppas att vi snart får möjlighet att träffas igen allihopa och utbyta erfarenheter som är ack så viktigt och värdefullt!

Vid pennan: Annelie Berg