En berättelse om lyckan att äga en alpacka.

Att få äga en alpacka är en nåd att stilla bedja om, detta magiska djur, med sin underbara ull. Jag vet ingenstans man kan känna en sådan ro och harmoni i sin kropp och sitt sinne, som när man går ibland sina djur.

Deras stillsamma nyfikenhet, vänlighet och tillit, att få möta deras djupa underbara blick, få uppleva deras välkomnande vid grinden varje morgon när man kommer med maten. När man går upp till stallet i kvällningen för godnattstunden, bulsar om i höet och gör klart för natten, har jag upplevt ett antal gånger att alpackorna kommer in för att kolla vad jag gör, då har jag satt mig ned i höet och alpackorna har lagt sig ned en efter en, mumsar lite i höet, hör deras förnöjda hummande och känner mig verkligen som en av dem. Denna upplevelse är ytterligare en nåd av vår natur.Visst, att äga en alpacka är något speciellt, man lär sig ganska snabbt hur de fungerar och har man en god uppfödare så får man ju all information man behöver för att komma i gång, sen får man snabbt nya vänner som man kan utbyta tankar och funderingar med.

Det är också oerhört värdefullt med en förening som sörjer för djurens väl och ve där man kan hämta mycket information. Ju fler vi är som äger dessa djur ju mera kunskap får vi. Jag var på en ullmässa en gång och där talade jag med en korvförsäljare, som for omkring på olika mässor och sammanslutningar och sålde sin korv. Han berättade för mig att de finaste mässorna var där ullfolket fanns, för det var väldigt speciella människor, ”glada, varma och goa”.

Detta kan jag nu skriva under på. Jag har bara två djur, så jag kan inte sälja något djur men jag rekommenderar varmt dessa sagolika, lättskötta djur. Ge Dig själv en guldkant i ditt liv och skaffa en alpacka!

Kram Margaretha