Av Ulla-Lena von Krusenstierna, Krusius alpackor
En rapport av Ulla-Lena von Krusenstierna för att hjälpa andra ägare med liknande besvär.
Jag vill med denna rapport hjälpa till så att andra alpacka ägare skall få snabb hjälp när något liknande ev. skulle hända. Vår Inka 6 månader slutade äta.
I början av december 2009 , då ni vet det regnat oändligt varje dag. Krusius Inka var jätteblöt och en dag låg hon bara och ville inte komma fram och äta sin portion av Camelibra-foder.
Jag lät tyvärr några dagar gå för att bara observera.
Konsulterade Madeleine på Kusipacha, en erfaren kvinna, som gav mig många goda råd och bl a rådet att kontakta min lokala veterinär, vilket jag gjorde. Jag ringde och bad henne ta med D-vitamin, Selen och E-vitamin injektioner. Det tog ytterligare några dagar för henne att beställa och ta hem.
Väl här undersökte hon Inka, som fortfarande inte ätit på nu en vecka –eller var det mer- och jag började tänka på att hon kanske var deprimerad. Vi hade köpt hem råmjölk ifrån kalv och gav Inka genom 20ml pipett direkt in i munnen. Jag ringde runt till mina alpacka vänner och frågade om de hade haft något liknande- alla kom med negativt svar och gav mig bra tips. Kanske hade hon tandproblem?
Jag och min man fortsatte ge Inka råmjölk 6 ggr per dygn, senare opastöriserad komjölk.
Jag ringde en veterinär i Schweiz som har flera tusen alpackor, men de hade inte haft något liknande fall.
Av en tillfällighet läste jag på nätet en Naturmetod att få matvägrande alpackor att äta igen.
Där stod det att en alpacka förlorar sina magbakterier bara efter fyra dagar utan att äta! Så man kunde samla in maginnehållet som alpackor ”spottar” på varandra när de är arga, slåss om maten, eller när hingsten får ett nej av ett dräktigt sto. Man skulle sätta en strumpa runt nosen, lägga i lite vatten och vrida ur. Samla ihop och få in i den matvägrande alpackans mun. Hur lätt är det, tror ni? Jag gick till Lantmännen och där hade de Prebiotika dvs mag-tarm bakterier Foderjäst, visserligen för ko och får men jag köpte det och spädde ut i vatten. Förde in i munnen 60ml varje morgon samt B-vitamin 20ml (för att ge aptit) under två månaders tid, samt opastöriserad komjölk.
Inka var anmäld till Alpackautställningen på Husdjursmässan i Kista den 6 januari det 2010, men vi ville inte utsätta Inka för ännu mer stress när hon nu äntligen hade börjat äta lite.
Vi behandlade Krusius Inka i två och en halv månad och hon började sedan äta normalt Gud ske lov! Visserligen är hon försiktig, måste äta långsamt och under uppsikt, så de andra inte äter upp hennes mat. Jag fortsatte ett tag till med B-vitamin (upplösligt så inget farligt att få för mycket av).
Det är en underbar känsla att ha räddat detta lilla liv till ett fortsatt liv, även om det tagit på krafterna. Men det positiva är också att jag fått ta mig tid att tillbringa så mycket tid hos dem alla och sett de olika karaktärerna och deras behagliga väsen. Så det är en mening med allt!
Ring om ni behöver mer råd i liknande fall.
Ulla-Lena von Krusenstierna
www.krusiusalpackor.se
2010-03-11/UvK
