Av Bitte Åberg, Langstorps alpackor
Alpackan Douglas, född 5 augusti, död 28 december 2008.
Douglas föddes i början av augusti 2008. Han växte upp och blev en väldigt pigg och rolig liten kille. Vi vägde både honom och de andra fölen varje dag och alla ökade i vikt precis som man önskade. Douglas åt bra av både hö, pellets och lucern. Han diade ofta. I slutet av september vägde Douglas 20 kg och vi slutade väga. Han var fortfarande en pigg och busig liten hingst och åt som vanligt.
I mitten av november visade han tecken på att var loj och slö, inget bus, ointresserad av mat, men diade, han vägde 21,5 kg. Sannolikt hade han vägt mer men gått ner i vikt.
Vi kontrollerade om hans mamma hade mjölk. Det var dåligt!
Det var kallt och ruggigt väder så vi satte på honom täcke för att hålla värmen, skickade in träckprover för att utesluta mask.
Veterinären gav honom B-vitamin och cortison för att få fart på aptiten, han ordinerade selen till alla djuren, vi skaffade lammnäring och gav i flaska.
I början av december konstaterade vi att Douglas hade feber. Drygt 39 grader.Veterinären gav honom 3ml Tetroxy prolongatum (långtidsverkande) samt Bimotrim 2,5 ml vilket han skall ha 4 dagar till.
Douglas började äta lite av sin vanliga mat och vi trappade ner vällingen.
Han började kissa oftare än vanligt och drack mycket. Vi kollade urinen med Nitristic för att se om han hade urinväggsinfektion. Ingen reaktion, men med en Clinitex sticka, för att kolla glukos, blev reaktionen omedelbar. Mörklila sticka. Han hade mycket socker i urinen.
Vi frågade flera veterinärer om alpackor kunde få diabetes. Ingen kunde svara entydigt. Vår egen veterinär bestämde sig för att han hade diabetes och ordinerade insulin!
Den 17 december fick Douglas insulin, febern höll sig runt 39 grader. Han åt, men mycket lite, han diade men det kom ingen mjölk, mamma hade sinat för länge sedan. Vi skaffade fram extra gott hö. Clinistic stickan blev lika mörklila varje dag.
Den 22 december gav veterinären ny sorts antibiotika, Convenia, långtidsverkande och bredare.
Den 26 december tycktes det som stickan mörknade något långsammare. Douglas var lite piggare, han sprang.
Den 27 december. Stickan stannade på ljuslila, han sprang uppför stallbacken på kvällen och var glad.
Den 28 december var han död på morgonen.
Ingen obduktion kunde genomföras på grund av att man hade ett Mjältbrands utbrott hos Eurofins i Kristianstad. Och det var helgdagar och ingen annan var i tjänst inom rimligt avstånd.
Varför dog Douglas? Vi tror inte att han hade diabetes. Vi tror att det berodde på att vi inte uppmärksammade att hans mamma hade dåligt med mjölk och sinade. Douglas var bara 3 månader när det började. Han hade börjat vänja sig vid vanlig mat men var fortfarande beroende av mjölken. När den inte kom, som han var van, blev han liksom paralyserad och tappade intresset för den andra maten. Vi uppmärksammade för sent att han gått ner i vikt. Det var redan för sent.
Någon har berättat att en så pass traumatisk upplevelse som detta att mjölken tog slut, kan trigga igång socker produktionen i kroppen och det kan vara förklaringen till sockret i urinen.
Denna tragiska historia har lärt oss att väga alla föll ända upp till 30-35 kg. Och sen göra ordentlig bodyscoring en gång i veckan. Det är inte så lätt att kolla om stona har mjölk så det är bättre att hålla koll på fölens hull.
Om man nu hamnar i vår situation och kommer på det i tid, då finns det bra ersättning att ge, men i flaska. Vilket är ett äventyr i sig!
En fråga till är obesvarad: Varför sinade Douglas mamma? Det vet vi inte. Hon har fött två föll efter Douglas och båda har utvecklats normalt och är friska.
