Skorviga öron‏

Av Katarina Romney Domstad, Skepplanda Alpackagård
Alpackan Miski

Vårt stoföl Miski på ca 6 månader började tappa päls på öronen, med början vid roten. Hon verkade inte särskilt besvärad, men huden blev liksom skorvig, porös och lite hård, och det spred sig sakta.

Veterinären tittade och kunde inte riktigt avgöra vad det var, men skrev ut Salsyvase 1 % (en kräm mot skorv hos småbarn – man smörjer in, väntar 3 timmar och tvättar av) och Canaural Vet örondroppar (för hund och katt).

Skorvet var nästan helt borta efter bara en ordentlig insmörjning med Salsyvase. Lite klurigt att tvätta av salvan, men jag använde färdigköpta våta tvättlappar för babyvård (Huggies tror jag de hette – de verkade ha minst parfymer och andra konstigheter i). Skinnet på öronen var lite rött, så salvan är nog rätt stark. Man ska nog inte låta den verka för länge. Vi smörjde en dag till, men slutade sedan eftersom skorvet var borta.

Örondropparna höll jag på med i 7 dagar (5-7 dagar var rekommenderat). Droppade i rätt frikostigt, två små flaskor gick åt (svårt att få ut det sista).

Efter den veckan var öronen normalfärgade i huden och utan besvär. Snart nog började pälsen växa ut igen. Veterinären var här igen en dryg månad senare och tyckte det såg bra ut! Vi vet fortfarande inte vad som orsakade det. De andra alpackorna har inte visat några symtom, och inte heller har vi sett håravfall mellan tår eller i ”armhålor” så som man väntar sig av t ex skabb.

Behandlingen funkade i alla fall! Och Miski verkade faktiskt gilla att få öronen insmorda och kliade bakom. Kanske hade hon lite obehag av skorvet trots allt.

Jag heter Katarina Romney Domstad och man får gärna kontakta mig om man vill.

Jag finns på mail alpackagard@mail.com och på Facebook: Skepplanda Alpackagård

 

Tillbaka